Reza Shahabi är bussförare på Tehrans- och Tehrans förorters lokala trafiklinje. Han är även medlem i ledningsgruppen för samma verksamhets fackförbund.
Reza Shahabi befinner sig i “Evin”s fängelset för sina radikala fackliga handlingar. Hans hälsa är i ett kritiskt läge och han fördes till sjukhuset för akuta behandlingsinsatser.
Den 20 oktober 2013 fördes han tillbaka till fängelse efter medicinska undersökningar.
Tidskriften Fackförbundets Röst (Payame Sandika) har i ett möte i den 22 oktober 2013, haft en samtalsstund med Reza Shahabis fru.
FR: Hur är Rezas nuvarande hälsotillstånd?
Fru Shahabi: Jag träffade honom igår på sjukhuset. Han mådde inte bra. Han mår sämre och sämre för varje dag som går.
För närvarande har han många allvarliga hälsoproblem. Han lider av ont i ryggen, ont i foten, gallbesvär, magbesvär och har problem med njurarna,. Ansvarig läkaren bedömde att Rezas rygg måste opereras. Enligt läkaren är operationen riksfylld och därför rekommenderade läkaren att vid en sådan operation ska inte Reza gå tillbaka till fängelse igen. Han motiverade sin rekommendation med hänsyn till att minimera konsekvenserna och de eventuella biverkningarna. Enligt läkaren bör Reza stanna hemma eller på sjukhus efter en sådan operation och villa upp sig.
Reza har vägrat att ge tillstånd till ryggoperationen. Han vill operera sig men vill få en permission i en till två månader för att göra operationen. Vi kommer att stå själva för operationskostnaderna.
Enligt Reza är det meningslös att han gör operation och gå tillbaka till fängelse. Han måste villa hemma eller på sjukhus. Det finns liknande fall att man har blivit opererad och gått tillbaka till fängelse och har egentligen inte haft någon nytta eller bra resultat av operationen. Många har blivit sämre efter sådana operationer när de inte har fått bra vård efter operationen.
Det har hänt att Reza har haft så mycket besvär med sin nacke att han inte klarade av att böja eller vrida på huvudet. Han har klagat och nämnt vid flera tillfällen att ”Jag känner att någonting rör sig i nacken”. Doktorn bedömde igår att Rezas hälsotillstånd har blivit sämre för att han inte fått chansen att vila och för att han inte har någon som tar hand om honom när han är så sjuk. Doktorn nämnde även stressen som en bidragande orsak och en viktig hälsorisk faktorn.
FR: Har ni pratat med Rezas handläggare på fängelse?
Fru Shahabi: Jag har skrivit ett brev till herr Salavati och har informerat honom om alla problem som vi nu handskas med. När jag besökte honom sa han att han är medvetet om alla våra problem. Jag vet inte om massmedian vet detta eller inte men de ansvariga hade tidigare sagt till Reza att de har räknat hans isoleringsvistelsen i fängelset upp till 777 dagar. Det var så att de tidigare hade räknat hans isoleringstid motsvarande två dagar för en dag. Vi har skrivit ut beslutet två gånger innan och varje gång var 777 dagar men sista gången när vi kollade, hade de räknat om. Det var en dag för en dag! När vi protesterade och överklagade sa de att det hade blivit något felräkning och Reza måste stanna kvar i fängelset de 6 år som är dom på honom. Vi måste även betala böter upp till 7 000 000.
FR: Varför böter?
Fru Shahabi: Ni måste fråga Herr Salavati? Vi har ingen aning om. Om vi inte klarar av att betala denna summa måste Reza stanna ett år till i fängelse.
FR: Vilka problem ni handskas med i herr Shahabis frånvaro?
Fru Shahabi: Den här varan har vi gott om. Från bostadsproblem till allt annat. I Iran när man inte har sin man närvarande i familjens gång uppstår dagliga problem. Från barn, nära familjen och omgivningen till ekonomiska problem.
Vi är hyresgäst. Om en och en halv månad går vårt hyreskontrakt ut. Fastighetsägaren har begärt en höjning av depositions pengarna. Om vi inte klarar av det, kommer han att säga upp kontraktet. Min man är fängslad. Vad ska vi göra? Förre gången kunde vi behålla bostaden och förnya kontraktet med hjälp av en del av familjer, bekantar och aktivister inom fackrörelsen. Vad ska vi göra den här gången?
Nu är dagarna full av stress. Hur ska jag skaffa pengarna? Hur ska jag flytta? Min mor bor med oss och vi har två barn också. Med två studerande barn måste jag springa från hem till fängelse och till sjukhus. Kämpa för min man och för hans hälsa.
Ni vet säkert hur tufft det är att ta hand om en familj. Jag ta hand om barnen. Jag är nu både mannen och kvinnan i huset.
FR: Vilka sorter svårigheter uppstår i förhållande till era barn?
Fru Shahabi: Barnen, vill och önskar att ha sin far på sin sida. De behöver ha sin far närvarande. De behöver stöd i sina skolstudier.
En av barnens största problem är nu frånvaron av fader i deras uppväxt. Det är möjligt att de inte presterar ämnesmässigt så bra i skolan. Det är inte konstigt heller. De tänker jämnt på en far som är fängslade, som är sjuk, som hamnar på sjukhus. Det är klart att de är oroliga för sin fars hälsa.
FR: Vad har du för förväntningar av arbetarnas fackförbund?
Fru Shahabi: Jag önskar att de ger stöd och försvara. Inte enbart av Reza utan av alla aktivister. De ska förena sig. En förening av alla arbetsrörelsen fackföreningar. Det är inte bara Reza som sitter i fängelse. Det är inte bara Reza som kämpar. De ska kämpa för alla.
FR: Är det någonting som gör dig extra ledsen eller besviken?
Fru Shahabi: Ja. Det gör ont att det kvittar för vissa. Vissa aktivister bryr sig inte om att Reza shahabi, Ibrahim Madadi och många andra sitter i fängelse för sina åsikter. De säger ”det var deras val. De kunde låta bli”. Vissa tänker att de som sitter fast har varit ute efter egen vinning. Men det är inte så. Det handlar inte om egoistiska insatser för egen vinning. Är det egen vinning att hamna i fängelse? Är det egen vinning att få så många sjukdomar? Är det egen vinning att ha så mycket problem?
De som kämpar är inte ute efter egna vinningar. Det är sorgligt att vissa människor inte begriper detta.
FR: Vad vill ni ta upp med arbetarnas familj, som en partner till en aktiv medlem i fackrörelses frågor?
Fru Shahabi: Jag önskar att vi förenas och är tillsammans. Det har varit hårt liv för mig under de tre och ett halvt år som min man har varit fängslad. Jag har kämpat hårt. Jag har försökt att försörja vår familj med hjälp av hemarbete. Jag har gjort hemlagad grönsaksblandning i ättika och har sålt den vidare.
Visst har vi fått stöd av en del egna vänner samt vänner i fackrörelsen. Om vi har klarat detta är på grund av de hjälp och stöd vi har fått av våra vänner. Rezas arbetskameraeter och aktivister i arbetsrörelsen har varit stort stöd för vårt liv.
FR: Tack, Vi önskar och hoppas att se alla de som kämpar för ett bättre liv för allmänheten utanför fängelset gränser.
Fru Shahabi: Tack själv.
Fackförbundets röst har haft även en kort samtal med Mohammad Amin, en av sönerna i familjen:
Mohammad Amin: Jag vet inte vad ska jag säga. Min mamma tog upp ganska många viktiga saker. Jag önskar också att de olika arbetsfackföreningar ska vara tillsammans och förenad. Det är det bästa de kan göra. Och när det gäller mig kan jag säga att min största problem är att min pappa är inte med oss.
ezzatdolatabadi 